Sommar på landet

Russell var med och spelade fotboll, men han hade egna regler och ville helst bita sönder bollen. Då hade han vunnit. Han fick ha en gammal boll. Snart kunde ingen annan använda den, men det var kul ändå. En gammal keps var också bra att tugga på. Kubb var svårare än fotboll, då fick Russell vara inne och vila.

Sen lämnade vi Russell på landet i (nästan) tre dagar för att åka på ett bröllop i Norrland. Det var första gången vi lämnade honom så länge, vi som inte ens kan åka och handla utan att nån av oss måste vara hemma. Nu fick han i alla fall ha kvar det mesta av sin flock hos sig, för barnen och Marianne tog hand om honom tillsammans, så det var ju under de bästa förutsättningarna. Han tycker så mycket om att vara på landet också. Ändå var vi oroliga innan och ångrade att vi inte hade försökt träna honom mer på att ha hundvakt. Men det är ju inte så lätt att ta hand om någon annans hundvalp, med alla bus och egenheter.. ja, Lova var ju med nu också förstås och hon och Marianne (Said och Moses också så klart) gjorde ett bra jobb för Russell blev inte helt olycklig och knäckt och han uppförde sig i alla fall ganska bra när vi var borta. Här vilar hundvakterna ut i solen...

myshund

Russell gillar att mysa i soffan. Han skulle bra gärna vilja sova i vår säng också, men den är förbjuden fast han är så gosig.

joggingrundan

Russell är nyklippt idag, det kortaste hittills. Vi tänkte passa på när det ska bli varmt att se hur han ser ut med kortare päls. Den här gången behövdes det inte ens godis för att han skulle stå/ligga stilla. Han somnade nästan på slutet. Han blev otroligt mjuk och vi tycker att han ser lite mer valpig ut än innan.


Russell följer med väldigt bra ute utan koppel nu och lyssnar när vi säger att han ska vänta på oss, för det mesta. Det är nog för vi har lekt så mycket kurragömma och så håller vi på och tränar honom på att inte springa efter joggare. Det är svårt för honom att inte göra det. Han är också superintresserad av alla andra hundar. Om han ser en annan hund sätter han sig ofta ner och vägrar gå vidare. Han sitter och väntar in den andra hunden och hoppas på att få leka.


Igår när vi var ute hela familjen med Russell så tänkte jag på att han ofta kollade att alla var med. Han sprang och hämtade Said och Moses när de sackade efter och puttade på dem så de skulle följa med. Så en del följsamhet har man gratis när man är många. Det blir som ett jobb att hålla ihop flocken.

Lurven

Russells päls växer lika fort som han. Nu har ögonen börjat växa igen, fast jag klippte fram dem för nån vecka sen. Men frågan är vem som först ska få en klippning, han eller jag? Det tar mycket tid med hundvalpar, jag har glömt bort att göra en massa andra saker. Det ska bli skönt när han kan klara sig lite mer själv. Ensamträning = nyckeln till frihet. Men det är svårt med uppfostran. Om vi går för snabbt fram med ensamhetsträningen kanske han blir en orolig, skällig hund. Å andra sidan kan han ju få svårt att ta det naturligt att vara ensam hemma om vi nästan alltid är med honom. Nu har både jag och Magnus kunnat vara hemma mycket för att vi pluggar, så han har blivit bortskämd med sällskap på dagarna. Moses tycker att Russell borde få gå på hunddagis så han får ett eget liv också.

Tuggborstning

Russell börjar mer och mer ta sin plats som familjehund. Han smälter liksom in bättre. Kan vara med i soffan och mysa, leka och gosa med barnen utan att nafsa hela tiden. Han lär sig jättemycket och är nyfiken på det som vi gör. När vi borstar tänderna kommer han alltid och nosar och han blir väldigt glad om vi borstar tänderna på honom också. Förutom att han är intresserad av allt som har med tänderna att göra, så tror jag att han gillar kycklingtandkrämen.


Nu har Russell tappat nästan alla mjölktänderna. Det är bara en vass hörntand kvar. Det var inte lång tid som han var tandlös. Nya starka tänder har kommit upp på nolltid. Vart de gamla tog vägen vet jag inte. Vi har bara hittat en enda pytteliten vass tand. Moses har varit lite avundsjuk, för han har gått och väntat länge på att få en lös tand, men häromdan kände vi att en av hans tänder är lös också, så nu går han runt och vickar på den.

Russell gillar att bitas. Man kan ju förstå att han måste få bita mycket när det kommer så många tänder. Han nafsar inte lika mycket efter våra kläder längre, för det får han inte. Däremot brukar han få bita lite på våra händer ibland. Han verkar tycka att det är mysigt och så är det ju meningen att han ska lära sig att inte bita hårt. Oftast är han väldigt försiktig och annars får man ju säga ifrån, ge honom en bit-trasa, eller bara sluta leka - det är effektivt att bara vända sig bort, då slipper man ju bråket också.


En rolig sak som Russell har börjat med är att ta tag med munnen i ens hand och dra iväg. Han visar att han vill att man ska komma med honom. Ibland går han mot dörren, då förstår man att han vill gå ut och då kan det vara bråttom. Annars vill han bara ha sällskap, att man ska vara med honom i stället för att laga mat eller vad man nu håller på med för osocial syssla.

badväder

I helgen när det var så varmt var vi ute vid en sjö och badade. Russell var i flera gånger. Han gillar att bada, men inte att vara blöt. Han skakar och ruskar på sig och skrubbar sig mot handduken. Vi hade glömt att ta med någon egen handduk åt honom, men han kröp upp bredvid oss.
Jag tror att han kan simma, men han håller sig helst i vattenbrynet. Fastän det var fullt av buskar fick han inga fästingar. Han har bara fått en hittills. Måste bero på citron-mjällschampot. Apropå det så verkar det faktiskt som att han ÄR en ovanligt allergivänlig hund (för att minska allergirisken ännu mer kan man tvätta med mjällschampo). Barnens allergiska kompisar kan vara hemma hos oss - och vara med EN HUND(!) - det är helt fantastiskt. I vanliga fall kan de inte ens komma in i samma lägenhet som en hund har varit i. Att det kan vara så stor skillnad!

Vindhund

Igår var jag med Russell hos fåren. Jag tänkte att vi bara skulle gå lite i hagen för att han ska vänja sig, så vi gick förbi några får. Det jobbigaste var att fåren hade bajsat överallt. Jag hade ju koppel på Russell och det blev en jobbig dragkamp eftersom det var nästan oemotståndligt för Russell att nosa på bajset. Sen stannade vi till vid några får och tittade från någon meters håll. Russell lade sig ner precis som dem och bet lite i gräset. Vad mysigt tänkte jag tills jag märkte att det var en fårbajs han hade hittat.
Innan vi skulle gå ut ur hagen mötte vi ett lamm som stod för sig själv och bräkte. När jag sträckte ut handen kom lammet fram och nosade på oss. Russell var så lugn, han satte sig till och med ner. Sen tittade han på mig, såklart han fick en godis då. Egentligen vill han leka med lammen, men jag vill inte att han ska skrämma dem, så han var väldigt duktig.
Däremot skrämde han vår granne som är hundrädd. Hon skulle försöka klappa honom, men då drog han sig tillbaka och skällde. Oj, han är lika rädd för mig som jag är för honom, sa hon. Det var konstigt. Russell brukar nästan aldrig skälla. Men det kanske är något som hör till den här åldern att bli lite mer vaksam. Ibland blir han så orolig om någon av oss går iväg, det är sen vi började ensamträna. Så vi tränar bara korta stunder än så länge. Om han får ha ett gott tuggben brukar det gå bra, eller om han är trött.
Russell skällde förresten också på en annan grannes döva katt. Den bara slickade honom på nosen.
Nu har Russell blivit kompis med flera av de stora hundarna som bor här omkring, som morrade åt honom förut. Det är bra. Han vill så gärna leka med dem, fast han är försiktig också. En morgon sprang han med dalmatinern som bor bredvid oss in och det gick jättebra, som tur var. Han lät till och med Russell tugga på ett av hans ben. En annan hund som vi träffade ute var så söt. Hon ville låna ut sin boll till Russell, hon puttade den till honom med nosen.